Till Tartu och åter del 9: avsked

Vi tog farväl av Estland och Tallinn med en fika på torget. Det spöregnade, och det var mysigt att sitta under markiserna med varsin stor, rykande het kopp svart te.

Till Tartu och åter del 5: projektfika

Äntligen i Tartu efter en evighetslång resa på ett mjölktåg som stannde vid varenda liten buske. Projektmöte vid torget i Gamla stan (jo, Tartu har även det en charmig gammal stadsdel). Intressant med estniskt projektfika. Sexsidiga mjuka kakor som smakade pepparkaka, runda rätt smaklösa godisbitar fulla med frön, en otroligt kladdig och jättegod randig chokladkaka och stora fat med frukt. Massor av mineralvatten. Kaffet var helt OK.

Till Tartu och åter del 4: Josephine

Vill man ha en kitschig, färgstark och livsbejakande upplevelse utöver en kopp kaffe när man är i Tallinn, ska man gå till kafé Josephine. Temat är den berömda amerikanska/parisiska dansösen Josephine Baker. Färgerna är rosa, lila, svart och en hel del guld. Glitter och pärlor. Det finns mycket gott att välja mellan. Och mysigt att sitta och surra en stund i de mjuka plyschfåtöljerna när det regnar på Tallinns kullerstengator. Och golvet! Det är lila.

Konst, död och El Taco

En sådan dag det var i går. Min kusin har några grejer som handlar om döden (för barn) utställda på Sandvikens konsthall. Åsa Berglund Cowburn heter hon, om någon undrar. Vi var där och tittade med våra familjer. Ett gäng med gamla tjejkompisar från Uppsala dök dessutom upp för att hylla den mumietillverkande konstnären. Vi inledde med en pizzafestival på American Pizza, eftersom det var ungefär det enda som var öppet. Jag tycker att bilden på pizzan ser ut som ett månlandskap. Eftermiddagen avslutades med en fika på Delin som ligger mellan Sandegårds och Systemet.Väl hemma ställde min man till med tjädermiddag med klyftpotatis, ruccolasallad och en sådan otrolig, drömlik sås till detta att vi var alldeles lyriska. Receptet på såsen kommer att presenteras här vilken dag som helst. Till detta drack vi ett sanslöst gott italienskt rödvin. När den värsta disken var gjord var man helt däckad. Det enda jag orkade bry mig om då var hur otroligt duktig Robert Downey Jr var på att spela en svart medelålders man i Tropic Thunder. Honom skulle jag verkligen vilja bjuda på middag någon gång. Men kom jag på honom med att snorta i gästrummet åkte han ut med huvudet före!