Tog de här bilderna för några dagar sedan i vår trädgård. Allt var på vippen att slå ut. Syrenen hade kommit längst. På bilderna även vallmo, libbsticka, lupin, liljekonvalj, krollilja, Alba Maxima. De svarta violerna köpte jag som plantor förra helgen, så de var redan utslagna.
Hönsen gillar inte när det är snö. Inte våra nya tuppar heller, som vi skaffade i somras efter det att den elaka och våldsamma tuppen Bobbo fick gå vidare till de sälla jaktmarkerna. De är jättesnälla, men de är stora, minst en halv meter i mankhöjd (om man kan prata om mankhöjd på en tupp). Jag har döpt dem till Hugin och Munin. Alternativt Humle och Dumle. Jag tror att många som går förbi vår trädgård hajar till och undrar vad det är för stora grå och svarta spöken som står och stirrar tomt under äppelträden. 
När jag kom hem hade familjen tänt eldkorgen i trädgården och snön skimrade vit i träden. Det var väldigt fint. Det blir litet sånt i jul också.
En bra grej med all snö är att den lägger ett förmildrande täcke över det som vi inte hunnit plocka undan från trädgården. De där vinterdäcken som skulle slängas till exempel. Grejerna blir också mycket snyggare med litet snöglasyr. De gamla hinkarna t.ex. Men till våren, då blir det mindre roligt.
Vid barnträdgården på Stene gård i Järvsö hade de byggt en pergola. Precis en sådan här skulle man ha gjort till trädgården. Med segelduk som skydd mot solen. Något att lura på till nästa sommar.
Zucchinin växer uppe på högen med löv som vi dragit ihop under några år. Blommorna är fina. Dem kan man fylla med ricotta och annat gott, och fritera. Väldigt mumsigt. Själva zucchinin lägger man i sallad, ugnsbakar eller river och har i olika röror. Den smakar inte så mycket i sig själv, så man kan krydda en del. Den gillar tydligen att växa på komposten!
Fick ett skott av min mamma när vi flyttade hit. Roshallon, kallar hon den. Det blir stora buskar som bär vackra hallonrosa blommor ända från mitten av juni långt in på hösten. Fina att beskåda, fungerar fint i buketter. Tycker den är särskilt fin till städsegröna växter som åbrodd, malört etc. Om någon vet om Roshallon är dess riktiga namn eller inte så får ni gärna höra av er.
Vi har en äng med prästkragar i ett hörn av trädgården. Prästkragar är en växt som trivs i välhävdad mark, och den gillar gräsmattan eftersom den klipps och slås med jämna mellanrum. På förmiddagen ligger det ett nästan magiskt ljus över ängen under det stora äppelträdet.
Schersminen blommar nu och sprider en underbar doft längs hela gatan. Den funkar inte något vidare att plocka in, men den är vacker i der fria också.
Jag tycker månadssmultron är en fantastisk växt. Jag har planterat smultron här och var i trädgården så man kan gå omkring och äta när man känner för det. De är fina i rabatterna också, tycker jag. Det blir jättestora goda smultron.
Som nämndes i förra inlägget: vinröd stjärnflocka och blålila klematis är väldigt snyggt ihop. Ibland går jag dit och bara står och stirrar. Undrar vad folk tror att jag håller på med.
Har satsat på mycket stjärnflocka i rabatterna. Vacker i buketter, fantastiskt fin att torka, och rätt tålig fast det har varit så torrt. Jag har en vinröd också. Den är praktfull till den blålila klematisen den står bredvid.
Rosorna i trädgården blommar. Uppifrån och ned Alba Maxima, Flammentanz, Jenny Duval, en sort som jag glömt vad den heter och nederst Madame Boll. Många dofter omgärdar en när man stryker omkring bland buskarna.
Så här års har vi två vardagsrum. Vi har ett grönt och blommigt utomhus. Här kan man lägga ut dynor och sitta och slöa, och här äter vi ofta på sommaren. Vi älskar vår trädgård. Det är mysigt att sitta där på kvällen, invirad i en varm filt. Har vi middagsgäster och sitter ute i länge så brukar Lill-M få somna i hängmattan strax intill, inlindad i sitt täcke. Det doftar alltid så gott på kvällen. Det låter som ett riktigt ärkepekoral, men det är en klar realitet.
Syrenen. Nu blommar den. Vi är alla hänförda. Utom kaninen. han lever på som vanligt, okänslig för skönheten omkring oss.
Måste bara lägga ut två tulpanbilder. Man blir så uppåt när de finns överallt i trädgården. Härnäst är det akvileja (min favorit tillsammans med rosorna) och jättevallmo. Och lupiner! Dem kan vi nästan gödsla med. Håller dem kort, de får inte föröka sig mer nu. Och den där j-a knölklockan. En av mina få fiender. Kommer mer om den.
Humlen spirar. Längst ut på varje slinga finns små skott, som smala sparrisar. Vi lärde oss i Trädgårdsfredag förra året att de där skotten är goda att äta, både råa och tillagade. Man kan använda dem ungefär som sparris. Jag har provat att låta dem smälta sakta med litet olja smaksatt med citron, vitlök och peppar och sedan äta dem gratinerade med litet mozzarella. Eller som tiollbehör till kött/fisk, eller i en sallad. Känner du någon som har humle, fråga om du får några skott. Eller åk och köp en egen, funkar nog bra i kruka om man inte har trädgård. Kottarna blir jättebra rogivande te senare på sommaren.
Det har kommit en bok om Gästriklands stolhet Wij Trädgårdar. Skriven av Lasse Krantz, förstås. Vilka bilder! Och han skriver som en gud. Det är något med Lasse Krantz som gör att man inte kan sluta lyssna när han pratar. Han är liksom född till att tala till människor. En stor retoriker. Och boken är otroligt inspirerande. Man vill ut och anlägga!
