Till Tartu och åter del 6

Vi fick lunch i Tartu, på ett flådigt ställe ovanför det gamla torget. Vi fick löksoppa. Letterna i sällskapet klagade och berättade att letter i allmänhet tycker att estnisk mat är alldeles för stark och innehåller för mycket lök. Inga som inte äter kött fick av någon skum anledning tomatsoppa i stället. Till huvudrätt var det något slags skinkstek med en vit kryddig sås och grönsaker. Och lök, vilket fick letterna att sucka djupt. De sade att de trodde att det skulle bli lökglass till dessert. Men det blev det inte, utan en mycket god och smaskig bakelse med vanilj- och fruktkräm. Det jobbiga var att vi fick vänta så hiskeligt länge på maten, varje rätt, så när vi var klara var klockan tre (vi skulle egentligen äta lunch mellan tolv och ett) och vi var proppmätta, vilket inte var bra eftersom vi skulle äta en brakmiddag klockan sju på kvällen. Vi formligen rullade tillbaka till mötet.

Till Tartu och åter del 1

Inga och jag jobbar med ett EU-projekt som berör den centrala Östersjöregionen. Det innebär att vi emellanåt åker på små resor till Estland och Lettland. Den här gången skulle vi på möte i Tartu i Estland. Först åkte vi Silja Tallink till Tallinn, och därefter mjölktåget till Tartu.

På båtresan över gick vi till A la carte-restaurangen. Inga äter inte kött, så hon beställde ris med kokos och grönsaker. Hon hävdade att det var väldigt gott. Jag var sugen på något mastigt, så jag tog en hamburgertallrik med två såser. Inte så där jätteimponerande, men helt OK. Till förrätt åt vi mörkt bröd med kräftröra respektive skagentoast. Skagentoasten var supergod, med mycket röra på och ett saftigt bröd.

Texas Longhorn, Gävle

Nytt ställe i Gävle: Texas Longhorn. Ligger i Södra Kungsgatsbacken. Supersmaskiga grillade hamburgare. jag åt en "California" med guacamole och annat gott på. Man får hur mycket coleslaw man vill. Klyftpotatis i drivor. Var där med min kompis Micke Dunker. Jag tog en bild på honom, men tyvärr ingen på maten. Jag vet inte hur jag tänkte där. Men hamburgaren var snygg! Jag vill gå dit igen, och då måste jag ta en bild på den.

Konst, död och El Taco

En sådan dag det var i går. Min kusin har några grejer som handlar om döden (för barn) utställda på Sandvikens konsthall. Åsa Berglund Cowburn heter hon, om någon undrar. Vi var där och tittade med våra familjer. Ett gäng med gamla tjejkompisar från Uppsala dök dessutom upp för att hylla den mumietillverkande konstnären. Vi inledde med en pizzafestival på American Pizza, eftersom det var ungefär det enda som var öppet. Jag tycker att bilden på pizzan ser ut som ett månlandskap. Eftermiddagen avslutades med en fika på Delin som ligger mellan Sandegårds och Systemet.Väl hemma ställde min man till med tjädermiddag med klyftpotatis, ruccolasallad och en sådan otrolig, drömlik sås till detta att vi var alldeles lyriska. Receptet på såsen kommer att presenteras här vilken dag som helst. Till detta drack vi ett sanslöst gott italienskt rödvin. När den värsta disken var gjord var man helt däckad. Det enda jag orkade bry mig om då var hur otroligt duktig Robert Downey Jr var på att spela en svart medelålders man i Tropic Thunder. Honom skulle jag verkligen vilja bjuda på middag någon gång. Men kom jag på honom med att snorta i gästrummet åkte han ut med huvudet före!

På den gamla goda tiden

Jag har ett exemplar av en nyutgåva av Apicius gamla romerska kokbok hemma. Den heter följaktligen "En gammal romersk kokbok" och är skriven av Apicius, en matälskare som levde i kejsartidens Rom, för si så där en femtonhundra - tvåtusen år sedan. Det står på baksidan av boken att han blev världsberömd tack vare sin kokbok, men att han som person var ganska okänd. Han var dock en storätare och slösare, står det tydligen i en grekisk skrift från antiken. En dag när han använt mer än hundra miljoner sestertier på mat, upptäckte han att han bara hade tio miljoner kvar. Han kände sig då nödgad att ta sitt liv av fruktan för att behöva svälta ihjäl. Ett hårt liv!

Det första receptet i boken heter "Underligt kryddat vin". Lite ovanligt att inleda med en sådan titel. Där finns också recept på för oss mer obskyra saker som kokt sparris med flugsnappare, stekt flamingo och olika sätt att tillaga en kurbits. Men man kan helt klart se i recepten var den italienska matlagningstraditionen har sina rötter. Det är många intressanta blandningar när det gäller örter, växter och bär. Exempelvis:

- Sås till trana eller anka: rovor, olja, garum (en sås tillagad av gravad småfisk), purjolök, koriander, peppar, spiskummin och vinäger.
- Annan sås till trana eller anka: peppar, libsticka, spiskummin, torr koriander, mynta, mejram, pinjekärnor, dadlar, garum, olja, honung, senap och vin.
- Sås till rapphöna: peppar, libsticka, sellerifrön, mynta, myrtenbär eller russin, honung, vin, vinäger, garum och olja.
- Till rapphöna, järpe och turturduva: peppar, libsticka, mynta, rutafrön (troligen av vinruta), garum, oblandat vin och olja.
- Sås till skogsduva/tamduva: peppar, libsticka, koriander, kummin, torr lök, äggula, dadlar, honung, vinäger, garum, olja och vin.

Som synes åt man nog ganska nyttig mat överlag, åtminstone när det gällde huvudrätterna. Bär och örtkryddor är rena antioxidantbomberna.

En sak man hajar till litet inför är receptet på "Sjusovare". Det var en slags skogsmus, som man uppfödde och tillagade. Detta gjorde man i södra Europa långt in på medeltiden. Avkok på sjusovare användes också som öronmedicin. När man åt dem kunde man exempelvis stoppa dem med malt kött från alla delar av musen, peppar, pinjekärnor, laser (en nu försvunnen krydda)samt garum, sy ihop dem och lägga dem på en tegelpanna i ugnen eller koka dem fyllda i ugnen. Delikat!

Här kommer att par exempel på en rätt som man nog faktiskt skulle kunna tillaga och äta i dag, om man fick tag på en hare:


Kokt hare med sås

Haren kokas med vin, garum (jag skulle ta worchestershiresås vilken innehåller en del jäst fisk), vatten, någon senap, dill och hela purjolökar. När detta kokat, kryddar du med följande: peppar, kyndel, lök, dalar, två plommon, vin, garum, caroenum (inkokt druvmust, jag skulle prova med druvjuice)och någon olja. Man silar ned litet stärkelse (något lättlösligt mjöl, ex. arrowrot eller potatismjöl), låter det bubbla något och häller det över haren på fatet.

Söndagsmiddag i kalla februari

Min man gjorde en väldigt god middag i söndags. Fläskfilé, varsamt brynt med schalottenlök, svängd i grädde, grönpeppar och boursin (franska vitlöksost). Sanslöst gott...

Samurajnudlar på Östasiatiska

Före Kafferepet och en del härjande kring Kungsans statyer i snöstormen var vi och besäg Terrakottaarmén. En magisk upplevelse. Vi skulle äta där också. Vi tog samurajnudlar, en kall rätt med nudlar, tofu, grönsaker och kött. Köttet var marinerat i wasabi och litet andra grejer. Sesamfrön var strödda ovanpå. Jag tycket det var rätt så gott, men min kompis Maria tyckte det var så vidrigt att hon gick och slängde alltihop mitt framför näsan på personalen. Hur olika kan det inte vara. Men det är klart att det hade väl varit gott med någon varm mat en sådan här dag.

Älgfärsbullar med citron och gräddsås

Just nu är frysen full av älgkött. Välsprunget och ekologiskt från trakten väster om Lillhärdal. Jag gillar att göra köttbullar med citron och ha en gräddsås till. Ta ett halv kilo färs. Har du inte älgfärs går det naturligtvis bra med nötfärs, blandfärs eller vad man vill ha. Blanda ned en skvätt vispgrädde, en riven lök, en nypa salt, någon deciliter finhackad persilja, rivet skal från en (ekologisk) citron och nymalen svartpeppar. Forma bullar och fräs dem i en panna med rejält med riktigt smör. Lättmargarin är rena döden för kroppen enligt innehållsförteckningen! När bullarna börjar bli klara, häll på 3 dl alternativt 5 dl vispgrädde, beroende på hur mycket sås man vill ha. Krydda såsen med ytterligare litet salt, rivet citronskal, några droppar worchestershiresås ("wosterschörsås"), mer svartpeppar och (viktigt!) smaka av. Man kan ta ris eller kokt potatis till. Eller klyftpotatis! Sallad och kanske något gott rött vin till. Inte svårt, men gott. Något för en kall grå dag. Och okej, bilderna är litet suddiga, men försök själva att laga mat och hålla kameran stilla samtidigt, så får ni se.

Rödbetsblad och halloumi

God middag som vi knåpade ihop en dag. Smörfrästa rödbetsblad, en delikatess. Men ta bort stjälkarna, de gjorde inte vi och de fick en litet läskig konsistens. Massor av halloumi fräst i olivolja och vitlök. Till detta hade vi marinerade och stekta lammfileer. Tyvärr blev det ingen vettig bild på dem.

Carpaccio på älg, fänkål, parmesan och citron

Fick besök av mina gamla kompisar Nito och Cathrine. Cathrine bor i Stockholm och Nito bor i Johannesburg i Sydafrika, men är under sommaren i sin sommarstuga utanför Söderhamn. Vi brukar träffas en gång om året. Egentligen brukar Tina, som jobbar på Astra och bor i Södertälje, också vara med, men hon fick förhinder den här gången. Vi träffades när vi läste i Uppsala allihop. Nito, Cathrine och jag hade några vilda år på Kulturvetarlinjen innan vi spreds åt olika håll. Tina doktorerade i fysikalisk kemi.

Vi hade en mysig helg. På lördagkvällen gjorde M en av sina godaste paradrätter, carpaccio på älgkött med fänkål och citron (carpaccio uttalas karpatjo enligt italienska språkregler). Det går inte att beskriva hur gott detta är. Jag hittade receptet i en bok om toscansk mat som jag lånade på biblioteket för nästan tio år sedan. Jag visade receptet för min man och han nappade direkt. Även bonussonen, som trots att han var i värsta rataråldern (15) tjatade en period ständigt om att få den här carpaccion på helgerna. Den här gången hade M lyckats skära älgköttet riktigt riktigt tunt, så det smälte i munnen. Det går bra om man har en vass och bra kniv. De flesta har alldeles för slöa knivar hemma. Funderar på att göra ett inlägg med en liten knivslipningsskola. Det är lättare än man tror.

Här kommer nu äntligen receptet på denna smakliga, otroligt fräscha rätt. Inget för veganer och vegetarianer, men för alla andra. Observera att köttet skall frysas först. Det kan vara bra av många olika skäl. Alla mina vänner med försänkningar i jaktlag norr om Dalälven: kör igång!


Carpaccio på älg med fänkål, parmesan och citron
4 personer

225 g filé av nöt eller älg
havssalt
60 g fänkål, mycket tunt skivad
skivad eller hyvlad parmesan i önskad mängd (ta gärna en hel sådan där liten tårtbit)

Dressing:
15 g inlagd kapris (helst i saltlake), avrunnen och finhackad
1 tsk rivet citronskal
1 msk hackad färsk persilja (helst bladpersilja för smaken och konsistensen)
1 msk färsk hackad basilika
6 msk extra jungfruolja
saft av 1/2 citron
nymalen svartpeppar efter behag
litet extra citronsaft

Frys köttet minst 15 minuter så att det blir fastare och lättare att skära. Använd en mycket vass kniv och skär köttet i så tunna skivor som möjligt, strö över litet havssalt och ovanpå det fänkål och parmesan.

Vispa samman alla ingredienserna till dressingen och häll den över köttet. Täck löst med plastfolie och låt marinera i rumspemperatur i en timme. Pressa över litet mer citronsaft, mal litet svartpeppar över och servera omedelbart.

Vi brukar ha klyftpotatis till, och en fräsch sallad med mycket gröna blad. Den här speciella kvällen hade vi sötpotatis i klyftor som vi bakat i ugnen och överöst med salt. Det funkade också bra.

Ett regnigt och kallt Norge

Vi åker till Norge och fiskar varje sommar. Jag älskar Norge. Det känns så otroligt lyxigt att ha ett sådant exotiskt land som granne. Och att norrmännen är så vänliga mot svenskar fast vi behandlade dem så taskigt under andra världskriget.

Det var ju hetare än någonsin i Sverige, men vid norska kusten spöregnade det, blåste en massa sekundmeter och var svinkallt. Och jag hade bara shorts med mig. Men vi myste inne i stugan (alla stugor på Kvaloyseters camping har namn efter havsfiskar), och vilken är den mest rejäla kosten en sådan dag? Jo, ägg, bacon och stekta tomater. Sedan avrundade vi med Ballerina kladdkakekakor. Och kaffe!