Middag på kvällen. På Café Shakespeare, bakfickan på stadsteatern i Tartu. Vi hade sagt till att Inga inte åt kött. Därför ansåg kocken att Inga skulle ha tre rätter i stället för två som vi andra fick. Först fick hon en spenatsoppa med krutonger, som hon tvingade i sig utan att fatta att detta bara var förrätten. Vi var ju fortfarande plågsamt mätta efter lunchen. Döm om hennes panikslagna uppsyn när det kom in en huvudrätt, två tjocka fiskfiléer på ett berg av ris och grönsaker. Till sist fick vi jordgubbsfromage, utom Inga, som fick en god blåbärskaka.På grund av gelatinet, no doubt. Den var tydligen god. Jag hade hellre tagit den där blåbärskakan. Tillsammans med rödvinet som projektledaren trugade i oss kändes all den där maten som ett klubbslag i huvudet, och vi ursäktade oss så tidigt vi vågade och vacklade hem till hotellet, slängde oss på sängarna och kollade på ett par avsnitt av I vår herres hage. Det finns inte mycket som går upp mot att mysa på hotellrummet.
