Stjärntapeten

Gillar vår tapet i matrummet. Det är stjärnor på den. Det känns litet sjuttonhundratal, litet gustavianskt. Och ganska stramt men ändå intressant. Jag gillar den. Och den passar så bra till kakelugnen.

Gammaldags tapet

Tapeten i övre hallen. Från kollektionen 1905. Snart dags att byta till vårgardiner. Och en jugendinspirerad lampa skall sättas upp här bredvid balkongdörren.

Tyresö slott - en oas

Jag hade visst glömt bort att lägga ut bilderna från en utflykt till Tyresö slott i början av september. Vi fikade ute på en ö i fjärden (jättegott) och sedan gick vi upp till slottet och kollade in heminredningsbutiken och fiket där. Fina grejer. Där finns en krog också. Slottet byggdes åt Axel Oxenstierna och är ett typiskt 1600-talsslott. Nedanför finns en handelsträdgård och ännu en heminredningsbutik. Ett bra ställe att åka till om man är sugen på fika och shopping.

Yxornas bord

Vi var med jobbet på Wetterlings manufaktur i Storvik. De har ett stort härligt bockbord där. Jag vill egentligen ha ett stort gammalt slitet slagbord, men det går ju inte att få tag på utan att bli ruinerad. Men det där bockbordet på yxfabriken var fint...rejält och med patina. Kära VD Julia, om du vill bli av med bordet någon gång så vet du vart du skall höra av dig.

Eld i kakelugnen

Nu har jag äntligen fått ordning på telefon och dator efter serverbytet. Så här kommer bilderna från myset vid kakelugnen i söndags morse. Något av ett antiklimax att lägga in dem i efterskott. Men. Jo. Det var mysigt i alla fall. Längtar till jul. Men först: höstlov!

Vedspis på lut

Nito säger att de inte vill ha kvar vedspisen som står i köket i deras sommarstuga vid havet utanför Söderhamn längre. Hon undrade om vi vill ha den. Den är i jättefint skick och har vattentank och allting. Ja! Det vill vi. Vi har en känsla av att den kan komma till nytta någon gång. Var vi skall ha den vet vi inte riktigt. Men kanske i vår egen stuga? Eller i vårt "riktiga" kök om det är möjligt att knöka in den där. Det är ju guld att ha en vedspis med vattentank om det t.ex. blir strömavbrott. Vi har i alla fall pratat om att ha en vedpanna i köket, en sån där smal i gjutjärn. Möjligheterna är många. Men nu har Nito åkt tillbaka till Johannesburg, så nu har vi ju litet tid att fundera på det där.

Den fina burken

Det här är en av mina finaste burkar. Den köpte jag på en loppis för några år sedan. Den kommer ursprungligen ifrån AB Svenska Karamellfabriken i Gävle. Undrar jag vad det var för slags karameller i den? Vi har kex i den. Det är så bra att ha alla kex på ett ställe, och så håller de sig torra och spröda. Jag skulle kunna tänka mig att ha skorpor i den också. Den får byta plats emellanåt. Just nu står den i skafferiet.

Lyktor i Edsbyn

Jag skrev nyss om min dragning till lyktor. Jag var i Edsbyn i tisdags och åt lunch på grillen och köpte en påse spelkulor till Lill-M. Där fanns ett fönster fullt med lyktor. Vad är det som gör att jag bara måste gå fram och stirra och sedan fotografera fast bilderna blir otroligt flummiga eftersom allt utanför speglas i fönstret? Nåja, nu är det gjort. Fast man kanske borde söka för det.

Ett milt lyktvansinne

Varför blir jag så knäpp när jag ser en lykta? Kan inte låta bli dem i affärerna. Får hallucinationer om en mörk sommarkväll i bersån eller i trädgården, och jag har ställt ut lyktor litet hemtrevligt överallt. Det blir ju aldrig riktigt så eftersom det är ljust så länge och för att jag har en sexåring som vaknar 06.15 varje dag, ur som skur. Man är liksom för trött för att sitta ute och uggla tills det är kolmörkt. Men på kräftpremiären, då brukar det vara Cityfest i Gävle, och då ligger vårt samhälle kav lugnt, inte en moped inom hörhåll. Då njuter vi av friden och sätter oss i bersån när barnet somnat och festar på en rejäl hög med kräftor. Och då åker lyktorna fram! På julen passar jag också på. Däremellan är det liksom litet ansträngande att gå och tända alla lyktorna. Men jag måste köpa några nya varje år, och jag måste bara fingra en stund på dem i affärerna.