Nu får det vara nog

På (enligt mig) förekommen anledning skall vi nu gå till botten med några saker i det svenska språket.

Det heter inte "pärlemoknappar", det heter "pärlemoRknappar". I musslan växer pärlor med pärlemor. Om alla modetidningar kunde lära sig det.

Man fyller inte något till brEdden, man fyller det till brÄdden. BrÄdden är den översta kanten på ett kärl eller ett vattendrag/en sjö. Det är faktiskt rätt svårt att fylla något bara på bredden.

Bäbisar ammar inte, de diar. Hur många mammor sitter och berättar om hur bäbisen har ammat hit och dit. Däggdjurens mödrar ammar eller ger di, spädbarnen diar, punkt slut. Eller äter, helt enkelt.

Om en kille har en hatt och pratar om den, då pratar han om SIN hatt och inte något annat. Pratar han om sin kompis hatt så pratar han om HANS eller HENNES hatt. Tänk att det har blivit så j-a svårt att hålla reda på det där. Tidigare gick det hur bra som helst. T.o.m. journalister i dagstidningarna skriver fel.

Att något är malplacerat har ingenting med mal i garderoben att göra. Det är ett låneuttryck från franskans MALPLACE' vilket betyder "felplacerad". Skall följaktligen uttalas "mallplacE'".

Det heter inte "inom situationstecken". Det heter "citationstecken" eftersom man citerar någon när man säger detta, eller anger att man väljer ett ord som kanske inte är helt adekvat.

Det heter heller inte "professorisk", utan "provisorisk". Det har inget med professorer att göra över huvud taget. Det betyder något som är ett provisorium, d.v.s. en tillfällig lösning tills man hittar en bättre.

Och vad är det egentligen med alla isärskrivningar? Man hör ju på ordet om det skall skrivas isär eller inte. Jag blir så matt.

Dessutom heter det inte "almenacka, utan "almanacka". OCH "marängsviss" med enkelt v och bara ett s-ljud.

Jättegnälligt,men jag har laddat upp länge.