Förra sommaren flyttade vi en kvanneplanta från stugan i Härjedalen, där kvannen växer vilt, och till en hörna av trädgården. Den verkar trivas ganska bra. Jag hoppas på en stor ståtlig planta som jag kan använda till te, till rabarberkräm, till stuvad kvanne med rökt fisk, att sylta stjälkar med, göra likör och mycket annat. Likören tar man naturligtvis som den är, men man kan också stänka den över en rabarberpaj med läckert resultat. Jag kommer att lägga ut alla dessa recept under sommaren. Kvanne har en väldigt speciell aromatisk doft, som sitter kvar i händerna och på kläderna i timmar efter det att man tagit i den. Det är en av de godaste dofter jag vet. För mig är kvannen helt magisk. Annemarta Borgen tillägnar den ett särskilt kapitel i sin bok Min örtagård. Under medeltiden ansåg man att den skyddade mot pesten. Kvanne eller Angelika är den enda kryddört vi i Norden har exporterat söderut i stället för det motsatta. Den är en av ingredienserna i den kända Benediktinerlikören.
Jag plockade massor av frön i Härjedalen i somras, och nu har jag satt några för att prova hur det går. Fröna förlorar sin grobarhet mycket snabbt, så det kan hända att det inte blir något. Väntar ivrigt och när drömmen om en riktig kvanngård på vikingatida vis.
lördag 25 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar