En av favoritkockarna

Mattias K. Andersson. Troligen den bästa kock jag känner. Eftersom han och hans fru Nito bor i Sydafrika blir det inte så ofta nuförtiden. Men jag kommer fortfarande ihåg den där torskryggen han bjöd på sist. Han jobbar inte som kock, men han gör vad han kan på fritiden. Här på väg mot bryggan med ett lass jordgubbar i sommarstugan utanför Söderhamn.

Kutter Konfekt på Marsipangården

Det häftigaste i Trosa, förutom att det är så vackert, är Marsipangården. Ett vackert hus fullt av marsipangodis, presenterat på ett fantastiskt vis. Barnet blev fullständigt hypnotiserat av alla fina grejer gjorda helt i marsipan. Hon köpte ett flöte och några sjöstjärnor för sina egna pengar. jag såg hur hon trånade efter ett sjölejon (se bilden längst ned) men hennes pengar räckte inte riktigt, så jag köpte ett åt henne. Det var ett lyckligt barn som efter en god lunch med spett, klyftpotatis och tsatsiki satt och mumsade på sitt marsipangodis. Marsipangården måste ses med egna ögon. Men bilderna här ger väl en viss vägledning.

En regnig helg i Trosa

Vi åkte för att hälsa på M's gamla farbror i Trosa. Han har en sommarstuga på Öbolandet utanför stan, ett stenkast från Trosa havsbad och camping. Trosa är en otroligt fin liten stad, med massor av välvårdade gamla hus från förra sekelskiftet och med en skön Madickenkänsla. Vackra miljöer, mysiga restauranger (exempelvis finns en väldigt bra grekisk med träkolsgrill) och fina fik. Stadshotellet var ett vattenhål för Stockholmssocieteten för si så där hundra år sedan. Trosa är en gammal stad, 400 år i år. Staden låg från början längre inåt landet, där Trosa landskyrka står, men har flyttats längre åt öster. Den ligger inte särskilt långt från E4. Väl värt en liten omväg för att strosa ett tag på gatorna, käka lunch eller fika. Och titta på det vackra, förmögna båtfolket...

Gammalt, avskalat, vackert

Det gamla och nötta som vårdats väl och som inte pyntas sönder utan får tala för sig självt är oerhört vackert, tycker jag. Här är några bilder jag tog förra våren av Norrhemmanet på Koversta Gammelgård i Österfärnebo. Se så enkla men fina gardiner. Ihopknåpade av någon erfaren kvinna i trakten. Så fint. Det är rofyllt att bara titta in genom fönstren.

Vedspis på lut

Nito säger att de inte vill ha kvar vedspisen som står i köket i deras sommarstuga vid havet utanför Söderhamn längre. Hon undrade om vi vill ha den. Den är i jättefint skick och har vattentank och allting. Ja! Det vill vi. Vi har en känsla av att den kan komma till nytta någon gång. Var vi skall ha den vet vi inte riktigt. Men kanske i vår egen stuga? Eller i vårt "riktiga" kök om det är möjligt att knöka in den där. Det är ju guld att ha en vedspis med vattentank om det t.ex. blir strömavbrott. Vi har i alla fall pratat om att ha en vedpanna i köket, en sån där smal i gjutjärn. Möjligheterna är många. Men nu har Nito åkt tillbaka till Johannesburg, så nu har vi ju litet tid att fundera på det där.

Bock i örtagård

Tog en sväng i Örtagården på Stene gård. I år var rosorna borta. Alla rabatter hade delats upp efter växternas medicinska egenskaper på så sätt att alla växter som använts mot njurproblem stod för sig, alla som fungerar bra mot hudproblem för sig o.s.v.

När vi gick förbi lusthuset kunde jag inte tänka på annat än när Bonde söker fru-Janne satt där med en av sina bondhustruaspiranter och drack vitt vin. Och aldrig kunde han bestämma sig heller vem han tyckte bäst om. Jag är Bonde söker fru-skadad för all framtid.

Ljuvliga Järvsö

Vi for sedan till Stene gård i Järvsö och kikade på linne, tunnbröd, örtagården och tog en smarrig fika. Jättesaftig kardemummakaka med solrosfrö och frosting. Gott kaffe. utsikt norrut över Ljusnans sandstränder. Man kan äta luch där också, med en makalös utsikt över Kyrkön. Järvsö är sanslöst. Man kan tro att man är i Alperna.

Bojäntans fäbod med getmjölksprodukter

Jag vet att Nito älskar att shoppa hantverksprodukter och sådant så jag tog med henne först till Växbo lin och sedan till Bojäntans fäbod i Rengsjö. Jag har inga bilder från Växbo lin, för det kändes litet fräckt att gå och fota där inne. Men ni som känner till det vet att där kan man gå länge och kika på väldigt vackra linneprodukter. Och jag tog några bilder på Bojäntans. Det var, i motsats till vad som hade utlovats på nätet, inte öppet, men det fanns en bod vid vägen där man kunde ta det man ville ha och lämna pengar i en låda. Så funkar det i Hälsingland. Där fanns getmjölkstvål, te och olika getostar. Just när vi skulle åka kom fäbodägaren med en hel påse stora härliga ostar. Nito handlade en bamsing.

Nito på nya äventyr

Nito fick en Hälsinglandsresa i 40-årspresent av mig. Nu bar det iväg. Vi åkte rätt tidigt på morgonen. Solen lyste. Vi hade packat en fikakorg och stannade på Knupbodarna i Hanebo och drack kaffe och åt kokta ägg och mackor. Knupbodarna är en vacker, levande fäbodvall som man kan besöka. Jag tycker det är ett utmärkt ställe att köra upp och fika på. Det ligger vid väg 272 mellan Holmsveden och Kilafors. Det finns en skylt med en kringla vid vägen, sedan är det två kilometer upp till vallen. Vallen är bemannad sommartid. Det var inga människor där när vi kom vid niotiden, men korna gick på vallen och betade, och skällkon verkade sällskapssjuk, för hon försökte hoppa över fastbandhagen och in på tunet där vi satt och fikade.

Sommardryck med citronmeliss

Citronmeliss är en av mina favoriter. Jättegott i te, i sallader, till fisk, you name it. Lätt att få tag på i affären. Lätt att odla. Dessutom en jättefin biblomma. Kallas också Hjärtansfröjd eftersom den har en stämningshöjande effekt. Här kommer en drink på citronmeliss som är tänkt att drickas på sommaren.


Sommardrink med citronmeliss
4-6 glas

en handfull stjälkar citronmeliss
2 msk socker
10 kryddnejlikor
saft och rivet skal av 1/2-1 citron
1 liter kokande vatten
isbitar

Repa bladen av stjälkarna ned i en skål. Klipp sedan stjälkarna och lägg i. Tillsätt socker, nejlikor och citron och slå på vattnet. Låt dra ett par timmar. Sila drycken ned i glas och lägg i isbitar och ett par fina blad från melissen.

En delikatess för en liten kanin

Vår lille kanin Stampe äter oerhört nyttigt och förståndigt. Bara gröna blad, frukt, frön och nötter (samt pellets, men det räknar jag inte in bland det kulinariska). Jag tycker det är riktigt kul att komponera ihop små måltider åt honom. Det är också kul att prova olika grejer på honom och se vad han gillar. Första gången han fick smaka banan, då var han som trollbunden. Han gillar också blad av daggkåpa något oerhört. När han börjar äta på bladet från fästet vid skaftet ser der ut som om han försöker svälja ett stort grönt paraply. Solrosfrön, havregryn och äpple går också ned. Det här som Lill-M har i handen är en bukett som vi plockade åt honom i Kvaloyseter i Norge. Maskrosblad och daggkåpa. En sådan där hög med blad sätter han ledigt i sig på ett par timmar.

Carpaccio på älg, fänkål, parmesan och citron

Fick besök av mina gamla kompisar Nito och Cathrine. Cathrine bor i Stockholm och Nito bor i Johannesburg i Sydafrika, men är under sommaren i sin sommarstuga utanför Söderhamn. Vi brukar träffas en gång om året. Egentligen brukar Tina, som jobbar på Astra och bor i Södertälje, också vara med, men hon fick förhinder den här gången. Vi träffades när vi läste i Uppsala allihop. Nito, Cathrine och jag hade några vilda år på Kulturvetarlinjen innan vi spreds åt olika håll. Tina doktorerade i fysikalisk kemi.

Vi hade en mysig helg. På lördagkvällen gjorde M en av sina godaste paradrätter, carpaccio på älgkött med fänkål och citron (carpaccio uttalas karpatjo enligt italienska språkregler). Det går inte att beskriva hur gott detta är. Jag hittade receptet i en bok om toscansk mat som jag lånade på biblioteket för nästan tio år sedan. Jag visade receptet för min man och han nappade direkt. Även bonussonen, som trots att han var i värsta rataråldern (15) tjatade en period ständigt om att få den här carpaccion på helgerna. Den här gången hade M lyckats skära älgköttet riktigt riktigt tunt, så det smälte i munnen. Det går bra om man har en vass och bra kniv. De flesta har alldeles för slöa knivar hemma. Funderar på att göra ett inlägg med en liten knivslipningsskola. Det är lättare än man tror.

Här kommer nu äntligen receptet på denna smakliga, otroligt fräscha rätt. Inget för veganer och vegetarianer, men för alla andra. Observera att köttet skall frysas först. Det kan vara bra av många olika skäl. Alla mina vänner med försänkningar i jaktlag norr om Dalälven: kör igång!


Carpaccio på älg med fänkål, parmesan och citron
4 personer

225 g filé av nöt eller älg
havssalt
60 g fänkål, mycket tunt skivad
skivad eller hyvlad parmesan i önskad mängd (ta gärna en hel sådan där liten tårtbit)

Dressing:
15 g inlagd kapris (helst i saltlake), avrunnen och finhackad
1 tsk rivet citronskal
1 msk hackad färsk persilja (helst bladpersilja för smaken och konsistensen)
1 msk färsk hackad basilika
6 msk extra jungfruolja
saft av 1/2 citron
nymalen svartpeppar efter behag
litet extra citronsaft

Frys köttet minst 15 minuter så att det blir fastare och lättare att skära. Använd en mycket vass kniv och skär köttet i så tunna skivor som möjligt, strö över litet havssalt och ovanpå det fänkål och parmesan.

Vispa samman alla ingredienserna till dressingen och häll den över köttet. Täck löst med plastfolie och låt marinera i rumspemperatur i en timme. Pressa över litet mer citronsaft, mal litet svartpeppar över och servera omedelbart.

Vi brukar ha klyftpotatis till, och en fräsch sallad med mycket gröna blad. Den här speciella kvällen hade vi sötpotatis i klyftor som vi bakat i ugnen och överöst med salt. Det funkade också bra.