Vänligen observera!

Hej! P.g.a. lite tekniskt trassel har min blogg bytt adress till krinolinaskok.blogspot.com - alltså precis som bloggen heter! Vänligen uppdatera ditt bokmärke och följ mig gärna på den nya adressen där jag bloggar vidare! Kram, Kattis

fredag 6 mars 2009

Att svika gänget för en långskorpa

Ett av de bästa barndomsminnena är min mormors långskorpor. Hon bakade dem ofta så att de alltid fanns hemma, för hon visste att så fort barnbarnen dök upp, så skulle de börja gasta efter hennes skorpor. Hon hade en ljusblå rektangulär plåtburk som hon lade dem i. Ibland gick man till den där burken och nallade en skorpa.

Skorporna skulle avnjutas på ett särskilt, lagbundet sätt. Gud förbjude att någon skulle äta dem på något annat vis. Det kunde skapa väldig oro i leden. Man måste göra en stor kopp te, bryggt på Liptons gula, med grädde som mormor skummat av från mjölken som just kommit från en bondgård i närheten, och två sockerbitar. Man måste ha en sked, först till att röra sockret med, och sedan till att fiska upp det sista av skorpan med. Skorporna skulle nämligen doppas i teet mellan 5 och 10 sekunder så att de blev blöta till bristningsgränsen, och sedan snabbt stoppas in i munnen. Det var jättegott. Jag och mina kusiner pratar emellanåt om de där skorporna. Mormor gjorde sina skorpor av en limpdeg från "mjölpaketet" (vilket mjölpaket sa hon inte). Jag hittade det här receptet i Rutiga kokboken, denna kökets stöttepelare (ICA Bokförlag). Jag tycker skorporna är hyfsat lika mormors. Och de är smaskiga att doppa.

Jag jobbade på hotell i Stockholm vid mitten av 1980-talet. Jag jobbade på samma våning som en tjej från Sundsvall som var rätt sugen på att festa. Varje gång man inte ville gå med på krogen sa hon "Sviker du gänget för en långskorpa?". Hade aldrig hört uttrycket förut, men något säger mig att Sundsvallsborna inte värderar långskorpor särskilt högt. Jag föredrar i alla fall fortfarande alla gånger en långskorpa framför krogen.


Rutiga kokbokens långskorpor

cirka 100 stycken

100 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 tsk salt
1 1/2 dl socker
2 tsk stött/malen kardemumma (valfritt, jag brukar baka utan)
cirka 1,3 l vetemjöl
ägg till pensling

Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken. Låt blandningen bli cirka 37 grader. Lös upp jästen i lite av degspadet. Tillsätt resten av degspadet, saltet, sockret och ev. kardemumman. Arbeta i så mycket mjöl att degen går lätt att hantera. Strö över litet mjöl och låt degen jäsa i 30-40 minuter.

Arbeta degen litet till och knåda den smidig med resten av mjölet. Forma 4 långa, sprickfria längder. Lägg dem på tvären i en långpanna så att de jäser ihop och blir höga. Jäs längderna övertäckta 30-40 minuter. Grädda dem mitt i ugnen i 225 grader 15-20 minuter. Låt dem kallna helt. Skär längderna i 2-3 cm breda skivor, och dela dem sedan på längden till avlånga skorpor.

Färgsätt skorporna i 175-200 graders ugnsvärme i ungefär 5 minuter. Torka dem sedan i 100 graders ugnsvärme i ungefär två timmar. Skorporna skall vara alldeles krispiga när de är klara. Min mormor lämnade dem i 50 graders värme över natten, men jag tycker Rutiga kokbokens sätt är bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar