Ättiksströmming

Plötsligt hamnade man i en strömmingsperiod. Har köpt det flera gånger på sista tiden. Vi fick stekta flundror över. Då kom jag ihåg all den ättiksströmming vi gjorde när jag jobbade i ett storkök i Uppsala på åttiotalet. Rospiggarna är galna i ättika, visade det sig. De vill ha ättika på strömming, sill, kalvsylta, you name it. Jag vet inte hur detta kommer sig, eller hur det började. För mig som är från Dalarna var det en ny värld att sätta sig in i. Vi gjorde massor med ättiksströmming och serverade i salladsbuffén tillsammans med alla grönsakerna. Jag gjorde en laddning i förra veckan. M blev mycket nostalgisk, eftersom det tydligen var en av hans pappas paradrätter. I går kände jag mig manad att göra en laddning till. Det är så nyttiga oljor i fet fisk. Och ättiksströmming är så vansinnigt gott på hårdbröd (Vikabröd!) med Bregott eller smör. Gärna en källarsval öl till. Jag känner på mig att det passar mycket bra på påsklunchbordet med all sill och allt hårt bröd. Det blir nog en laddning då med. Jag gör som det står i den förträffliga Rutiga kokboken.

Ättiksströmming

4 portioner

Man utgår från stekta strömmingsfiléer, gärna ihoplagda med dill mellan. Man kokar en lag av 2 1/2-3 dl vatten, 3/4 dl ättikssprit, 1/2 dl socker, 5 grovt stötta kryddpepparkorn och 2 lagerblad. Man låter lagen kallna. Fisken läggs i en form, gärna med rödlök och dill, och lagen hälls över. Fisken tar åt sig smaken bättre om den är varm. Låt fisken stå, helst ett dygn, innan du smakar.